J-a f***ing CSN

Min man pluggar och har gjort det i två år. Tuffa jävla år rent ekonomiskt, men vi har ändå precis klarat oss. Han har nämligen fått ut liiite mer varje månad pga av barn-och ålderstillägg. Det har väl varit ca 1200 kronor i månaden, och för oss är det viktiga pengar.
Nu hade han fått ett mail av jävla fucking CSN att han inte skulle få det där tillägget, för han hade bara tjänat 126 000 kronor (!!!!!!!) Men va fan, är det inte när man har så låg inkomst man är i störst behov av extra lån????!!!!!
Fattar ingenting och blev så jävla upprörd att jag toksomnade på soffan (!!!)
Min kropp reagerar så numera. Vid extrem press, stress eller oro så stänger den av sig helt enkelt. Vet inte om det är oroande eller eller bra????!

En kattunge eller en ara kanske???!!!!

Har nån rastlös frustration inom mig. Borde vara nöjd och tillfreds över allt jag har, men av nån anledning känns det som om det saknas nåt. Och jag vet inte vad. Jag grunnar och grunnar och helt plötsligt kan jag säga till D: "Du, ska vi riva ut hela köket under julledigheten?"
eller så kan det låta : "Åååå, ska vi inte skaffa en till katt. Eller varför inte en papegoja?"
Eller så sitter jag o desperatsurfar efter Sista Minuten resa, trots att jag vet att det inte kommer bli någon pga pengabrist och att vi redan planerat nyår här med vänner.
Så varför gör jag så här och varför känner jag så här? Börjar bli lite jobbigt att alltid längta efter något utan att veta VAD jag längtar efter..... :-(

Fortsättningföljer skulle jag tro....

"Du har förstört mitt liv"

Ojojoj, ska det redan börja.
Orden "du har förstört mitt liv" skrek min äldste son precis till mig som är hela 3 1/2 år. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tror jag väljer det första :-)
Sen kan man ju fråga vem som förstör för vem. Han som kräks och binder upp oss totalt, eller jag som inte låter han leka på tv:n.

Så var det dags igen...

Efter ett LÅNGT uppehåll pga ryggskott och två magsjuka barn och en tid av ENORM trötthet, så var det dags igen.
Äldste sonen kräktes i natt igen och idag på dan. Andra svängen magsjuka på mindre än en månad. Suck...
Å jag som hade glatt mig till att julsemestern ÄNTLIGEN börjat så att jag skulle kunna få rå om mig själv och julfixa lite, men nähä då. Nu är man låst till hemmet igen.
Suck och åter suck.

Lite roligt

Sitter här och är lite låg eftersom min rygg bara värker. Behöver ha lite kul :-)

Kolla här:

Hur kan människan vara så förbannat grym????

Det är HELT fruktanssvärt. Baby P:s öde. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2054119.svd
Jag har sett nyheten i några dagar men inte klarat att läsa, men nu gjorde jag det. Hur kan människan vara så j-a grym. Hur kan myndigheterna "missa" att ett barn är så grymt misshandlad och HUR kan en läkare missa en bruten rygg på ett liten barn???!!!! Detta är inte första gången vi läser om liknande fall och massor med barn i världen far illa av misshandel, men det är lika ofattbart varje gång och lika ofattbart att det är så vanligt. Det gör så j-a ont att se...

Lilla fina flickan

Träffade en tjej idag via jobbet. Blev riktigt nedstämd. Hon var 20 år och hade blivit rånad två gånger (!!!), varav en gång under pistolhot. Hon har tappat sig själv efter den händelsen och sitter nu helt låst till hemmet för hon vågar inte gå ut då det är mörk (vilket det blir redan klockan 15 nu). Helt fruktansvärt. Hon var ändå så stark och sansad och jag bara kände att livet är så grymt och jag blir så förbannad på att ett gäng småkillar ska förstöra livet för någon sådär.
Men jag tror det kommer bli bra för henne. Hon har överlevt tumör med cellgifter under en 10-års period, så hon vägrade låta detta förstöra resten av hennes liv.
Men visst är det grymt...kan inte ens föreställa mig min smärta om nån av mina barn skulle drabbas av allt hon gått igenom. Det är då jag bara känner att jag vill flytta långt från storstan till en skyddad vrå nånstans. Men det är bara att inse. Det finns nog ingenstans där det är totalt tryggt. Det är bara att leva på och sluta vara rädd.
Lättare sagt än gjort ;-)

Mat är såååå trist

Jag är så trött på att äta och tänka på "vad ska vi äta till middag idag." Hos oss är det samma visa VARJE dag. Det tar aldrig slut. Jag har inget intresse av att laga mat och just nu spyr jag på ris, pasta, kött, kyckling, nyttiga woker etc. Stackars min man som kämpar med maten och har mig som bara säger "usch och blä och fy" till allt...
Jag önskar nån kunde uppfinna ett superpiller som ger en alla näringsämnen man behöver OCH gör en mätt.

Vad trött jag blir på mig själv...

Har det varit mycket så blir man lätt förvirrad. I alla fall jag. Glömmer det mesta och snurrar till allt. Så i eftermiddags rann det över. Stressade ut på jobb med tidsbrist redan från början, så står jag där och ska leka professionell...utan minneskort i kameran. Suck, vad trött jag blir. Så det var bara att hoppa in i bilen och köa fram och tillbaka till redaktionen för att hämta det j-a minneskortet. Sen hade jag typ 30 sekunder på mig att plåta. Jaja, har man inte alla hemma så blir det så där.
Tack och lov att det snart är helg.

Ibland är jag klok :-)

Idag har jag tagit ett klokt beslut. Jag har tackat nej till att gå upp i tid på jobbet, trots att vi ALLTID är i stort behov av pengar. Kände att jag skulle kunna pressa mig för hårt, och gör jag det vet jag hur det slutar...liggande i soffan stirrande i taket helt handlingsförlamad...Det är inget man vill. Så för en gångs skull var jag klok nog att förutse det och sätta in bromsen i tid. Nu känner jag mig mycket bättre av att ha fattat det beslutet :-)

Ska det vara så här????

Håller jag på att bli smygalkis eller what? Varje kväll efter en intensiv dag på jobbet och en hundra gånger intensivare kväll med barn och läggning, så längtar jag efter ett glas....vin...eller glögg...eller whisky. Bara det smakar gott och innehåller alkohol. Det värmer och lugnar och får mig att må bra. Är det detta som kallas självmedicinering???
Nu är det ingen fara. Jag håller mig till ett glas och dricker faktiskt inte varje kväll. Men ändå. Varför ska kroppen gå på högvarv jämt? Längtar efter tid till friska skogspromenader. Känns liiiite hälsosammare.

Första inlägget

Jaha, så har också jag hakat på trenden att börja blogga. Känns både spännade och kul.
Fast egentligen gör jag det för att pysa lite. Kan behövas ;-)