Panik ett tag

Trodde ett tag idag att jag hade förlorat en gammal kompis. Att han hade dött. Det var en helt fruktansvärd känsla. Jag blev alldeles kall, kunde inte andas, hjärtat slog i hundratio och jag kände att paniken kom. Helt fruktansvärt...
Började söka min vän (som jag pratar med väldigt sporadiskt, men som jag ändå känner väl och tycker mycket om) på internet, och fann ut att det var hans kusin som gått bort. Oerhörd lättnad att det inte var min vän, men lesden för att han haft ett dödsfall i familjen.

Hela eftermiddagen var jag helt paj. Huvudvärk och oerhörd trötthet. Hade spänt mig något otroligt under den tiden jag befarade det värsta.
Känner bara att jag vill träffa honom nu. Och alla andra nära och kära som finns mitt liv och som jag värdesätter mycket, men som dom kanske inte vet om. Dags att ta vara på det liv vi har.
Det kan bli kort.