Lite sorgligt...

Idag slutade en kollega och vän på mitt jobb. Jag har vetat det länge och jag vet att personen i fråga verkligen VILL sluta och gå vidare, men ändå kändes det jättesorgligt. Och det är ju inte så konstigt. Vi har ju jobbat ihop i nästan 7 år. Tuggat igenom en massa ämnen på väg i bilen på jobb. Det kommer märkas att han inte lufsar runt längre i lokalerna och fäller oväntade (eller väntade) kommentarer omkring sig :-).
Mycket skratt har det blivit. Och endel allvar mellan varven.
Under de år vi känt varann har livet för oss båda verkligen gått upp och ned. Det klart det händer saker under dom åren och det formar oss som människor. Jag är glad att dom faserna finns, för det utvecklar faktiskt oss som människor. Framför allt dom jobbiga sakerna. Faktiskt.
Jag tror att det kommer bli skitbra för EHVM och jag tycker han var modig som finally tog steget.
Ser fram emot promenader runt Drevan :-)